We are pretty cool to

Drömt om latex-män och Titanic inatt. Är en orolig själ för tillfället. Känns som att jag drabbats av separationsångest inför livet som varit och att mannen ska åka iväg. Känner mig lite som ett barn, fast ett barn med stora förväntningar. Ju mer jag tänker på det som har hänt runt omkring oss den senaste tiden, hur alla vänner har "vuxit upp", flyttat, börjat arbeta, skaffat hus, giftermål och havandeskap, ju mer överraskad blir jag. Hur gick det till? Men jag kan inte vara gladare för deras skull ♥

Tänker även på det en kär vän sa till mig förra veckan..."om någon hade talat om för dig för tre år sedan att du nu skulle stå vid sidan om T, åka land och rike runt på turné och leva det goda livet. Att du hittat dina drömmars man och kan pressa upp två examen i nyllet på folk, hade du trott på det då?" No way att jag hade. Även om det känns som att vännerna runt omkring oss lever ett helt annat liv, så är vårt liv ett av de liv man aldrig trodde att man skulle leva. Det oförutsedda är pretty cool to.



Nu ska jag äntligen ner till min älskade familj! Saknar dem så! Kela KELA med Toke! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥